Göteborgs Science-Fiction Mässa

All cred går till Björn Ehrby för dessa bilder (jag lånar bara)











































Inlägg med snack och stuff kommer en annan dag, I guess.

//Johanna, ingen annan!

Vetenskap och Tro - Hopp och Rädsla


Du
har letat överallt efter någon som kan förstå sig på dina förhoppningar och rädslor.
Jo, jag har tänkt på det under många långa år.

-------------------------------------

Du kan inte hitta tro eller hopp med ett teleskop.
Du kan inte hitta hjärta och själ i stjärnorna.
Du kan bryta ned allt till kemikalier, men du kan inte förklara en kärlek som vår.

------------------------------------


Funderar seriöst på att någon gång tatuera in "Hopes & Fears" på ena armen, och "Science & Faith" på den andra, som en dedication till två av de absolut bästa banden i tidernas historia: Keane och The Script. Dessutom tycker jag att orden i sig har en väldigt fin betydelse för mig, och det är ju ett plus, eller hur? Fast asså, då får man ta och skaffa "X & Y" någonstans också, eftersom man absolut inte får glömma Coldplay, och vad representerar balansen mellan manligt och kvinnligt lika bra som X och Y egentligen?


------------------------------------------------------------------

You've been looking everywhere for someone to understand your hopes and fears.
Well, I've thought about that for many long years.

 

-------------------------------------------------------------------

You won't find faith or hope down a telescope.
You won't find heart and soul in the stars.
You can break everything, down to chemicals, but you can't explain a love like ours.




//Johanna, ingen annan.

Trycker in kunskap i hjärnan.

Sitter och lär mig att förklara mer ingående var Front Mutation (även kallat i-Umlaut), Grimm's Law, Pidginisation, Code-switching, Rhyme-patterns, The Great Vowel Shift och Proto-Language är. Visst vet man redan vad det är, men det gäller ju att kunna kort och koncist förklara det för någon annan också, och i korrekta termer, helst.

Hittills går det faktiskt riktigt bra, vilket alltid är skönt när man pluggar till en tenta, antar jag. Jag menar, det är inte så dödligt mycket den här tentan behandlar, egentligen, men ändå är det ganska mycket att hålla reda på. Jag menar, dels ska man ju lära sig skillnaderna mellan OE (Old English), ME (Middle English) och EmodE (Early Modern English), och dels så ska man komma ihåg vilka saker som tillhör vilken period. Det kan bli väldigt förvirrat annars, ja.

Men men, nu ska jag ta mig lite Enterprise, som belöning för några timmars plugg, och sen blir det la mer pluggande antar jag. Det sköna är dock att jag har flera timmar innan tentan imorgon, som jag kan ägna åt att panikplugga. Det är panikplugget som brukar vara skillnaden mellan G och starkt G/VG för mig, tror jag.


//Johanna, ingen annan.

Vad görs?

Sitter och pluggar inför morgondagens tenta. Som tur är så handlar det bara om grejer vi gått igenom under tre föreläsningar och tre lektioner, vilket gör det till en förhållandevis liten tenta.

Vad annars? Jo, jag är på avsnitt 04x04 i Star Trek Enterprise, vilket betyder att det inte är mycket kvar att se nu. Det gör en lite ledsen, men samtidigt så var jag och köpte en ST:ENT-bok på sf-bokhandeln härom dagen, så jag har någonting att trösta mig med. Dock borde jag egentligen läsa Frankenstein, Hamlet, A Midsummer night's dream och Othello, men det är som tur är bara Frankenstein som är brådskande.

Mer?
Gick till ICA Maxi igår för första gången, och blev glatt förvånad. Stor stormarknad med stort utbud och små priser. Sånt gillar vi Smålänningar, ja.

Mer?
Det är bara 12 dagar kvar tills Emelie och Björn kommer hit, vilket betyder att det bara är 13 dagar kvar till sci-fi mässan, också!

Mer?

Tänkte springa och klippa mig någongång typ tidigt näst-nästa vecka. Blir nog fan lugg, tror jag.

Mer?

... Nej. Jag ska nog ta och fortsätta plugga istället, och så får ni hålla tummarna för att jag håller reda på Old-, Middle- och Early Modern English imorgon klockan 14.30.


//Johanna, ingen annan.

Breakeven

What am I supposed to do when the best part of me was always you,
And what am I supposed to say when I'm all choked up that you're ok
I'm falling to pieces, yeah
I'm falling to pieces
(Cos when a heart breaks no it don't breakeven)

"Breakeven" - The Script

Jag har förmågan att lyssna på deppig musik, men ändå le som att jag nyss vunnit en miljon på triss.




//Johanna, ingen annan


Dear Zachary.

Kollade just på dokumentären Dear Zachary via (såg en artikel om filmen på Expressen.se). Nu ska jag inte spoila någonting för er, för jag menar, vad vore det för vits med att se filmen då egentligen? Jag kan dock säga att det är en av de sorgligaste, mest rörande dokumentärerna jag någonsin sett, om hur en härlig liten familjs liv totalt går i spillror, gång på gång på gång. Vill dock inte säga mer än så, men kan dock lägga till att den som inte gråter minst en gång genom de 90 minuterna som filmen är, den kan nog fan nästan inte ha en enda gnutta sympati i sin kropp.

 

Ville bara sprida filmen vidare, för det tycker jag verkligen att den förtjänar. Jag uppmuntar dig att också göra det, om du sett filmen.

Det här blev nog ett av de absolut mest seriösa inläggen jag någonsin skrivit på en blogg, men jag tänker inte ens låtsas som att det gör någonting.

 

//Johanna, ingen annan.

 


Nedräkning på gång.


13 dagar kvar tills Emelie och Björn kommer hit och gör Göteborg osäkert.
13 dagar kvar tills jag är officiellt gammal.
14 dagar kvar till Sci-Fi Mässan i Göteborg.
16 dagar kvar tills jag nog åker hem till Mamma.
63 dagar kvar tills min andra hälft, Emelie Pollack, blir 20 år gammal.
75 dagar kvar till Düsseldorf och FedCon.
153 dagar kvar till Sverigepremiären av Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2.
256 dagar kvar tills Björn Ehrby kan säga att han är halvvägs till 40.
314 dagar kvar till Julafton.


//Johanna, ingen annan.

Jag:

  • Har beställt biljetten till FedCon! Då blir det alltså Düsseldorf den 28:e April, och Europas största Star Trek konvent. Jag håller på att dö av längtan tills dess, och fler uppdateringar lär rulla in angående FedCon, förutsatt att jag inte dör, det vill säga.
  • Läser fem böcker samtidigt, varav tre är Shakespeare och en är avancerad Engelsk grammatik.
  • Lär mig Tyska via Livemocha, vilket går förvånansvärt bra. Jag har bara hållit på i lite mer än 24 timmar, men har redan en ganska stark grund i bagaget. Det ska dock tilläggas att Tyska är ett relativt enkelt språk att lära sig när man är flytande två germanska språk (visserligen är Engelska en egen liten subkategori av germanska språk, men det härstammar ju faktiskt ifrån Anglo-Saxon från början. Utan dess Franska influenser skulle det förmodligen klassas som ett lika germanskt språk som exempelvis Svenska).
  • Längtar till slutet av månaden, så pass mycket att jag snart inte klarar av detta längre. Inte nog med att jag fyller 20 år (och jag har kompisar som kommer ner för att fira dagen med mig); Göteborgs Sci-fi Mässa är dagarna direkt efter! Jag skulle inte kunna längta mer, känns det som.
  • Har kommit snart halvvägs in i säsong 3 av Star Trek Enterprise, och till min förvåning börjar jag gillar Lt. Cmdr. Trip mer och mer. Visst, han är svår att inte gilla, men har börjar komma farligt nära att nästan vara ett hot mot Lt. Reed's förstaplats i mitt hjärta. Sjuka grejer är vad det är. En sjukt bra serie är också vad det är.
  • Är ledig imorgon, men måste ägna hela dagen åt att läsa 50 sidor B-kurs grammatik. Visst är grammatik intressant, men hardly så pass att man vill spendera sin lediga dag med det.



//Johanna, ingen annan.

Trust The Trekkie.

Vad var det jag sa? My other button is a combadge!

//Johanna, ingen annan.


Jag säger aldrig emot mig själv, förutom alldeles nyss.

Vad är det med folk och att skapa total förvirring?

Först hände det mig någon gång i början av November, under en föreläsning i Fonetik. Min lärare skulle förklara ett lingvistiskt fenomen, och säger detta: "I'm not saying that it's common, but it happens a lot".
Contradiction, much?

Sen hittar man ännu ett fint förvirrande uttalande på Rideaccidents hemsida, fast som tur var med lite mer tanke bakom sig än förut nämnda utlåtande (scrolla ner en liten bit till "Girls injured by Zipper wheel", och fråga mig inte varför jag hänger på siten från första början). Kolla runt 00.49 i videon: "These things can happen. It's not unusual, but it's not a common occurrence."


Nej asså, jag klarar knappt av att ens skriva om dessa totalt knäppa citat. Dags att dra.

//Johanna, aldrig någon annan! (fast idag hade jag min granne till att blogga i mitt ställe, för jag orkade inte)

En Trekkie är man alltid på livstid.

Då har man spenderat några dagar med sin Skånska Star Trek-kompis Björn, vilket resulterade i någonting inte helt oväntat: Mitt intresse för Star Trek har gått från manageable till bensin på en eld!

Som rubriken konstaterar så tror jag aldrig att man slutar vara en Trekkie, även om ens intresse för Star Trek kan vara ljummet from time to time. Själv har jag varit upptagen med så många andra serier på sistone, att jag inte tagit mig tid att njuta av Gene Roddenberrys mästerverk, som jag brukade göra dagligen för några år sedan. Jag har dock kommit på att jag faktiskt kan försöka jonglera många serier i luften samtidigt, även om man såklart alltid har en serie man hellre och oftare kollar på än andra. Dock ska jag försöka att inte hitta några stört långa tv-serier att börja hänge mig åt just nu, som jag hade LOST för några månader sedan. Det blir så svårt att kolla på allt annat då också.

På tal om television så är detta en glädjens dag: Criminal Minds säsongsuppehåll är officiellt slut nu (ÄNTLIGEN)! Dock får jag försöka stå ut tills imorgon med att se detta spännande nya avsnitt, då det liksom börjar i USA idag, så torrenten lär inte komma förns tidigt på morgonen imorgon här i Sverige, eller senare. Jaja, jag får trösta mig med Star Trek sålänge, antar jag.
Fast fan, jag ska inte sitta och kolla på en massa gamla avsnitt av Star Trek TNG som jag sett 20 gånger innan. Smallville börjar igen om någon vecka eller så, och jag har fan en hel säsong att se innan jag är ikapp, vilket jag, som jag har sagt innan här på bloggen, vill vara innan det börjar igen.

Igen, på tal om tv-serier, så har jag fått en 2 TB extern hårddisk av förut nämnda Björn i julklapp, och den är smockfull mer awesome tv-serier, filmer och grejs! Seriöst, jag höll på att tappa hakan när jag såg att Star Trek-
mappen alone är på typ 530 GB! Ska ta ett blogginlägg någon dag och skriva ner typ i alla fall alla tv-serier jag har (mest för min egen skull. Jag vet att det nog inte är så roligt att läsa... Eller fan, jag kan kommentera de olika serierna, så att det blir roligare att läsa!).




Men men, det var nog allt för detta inlägget, tror jag. Jag ska nog bege mig mot fotändan av sängen, där min externa hårddisk finns inom räckhåll.
//Johanna, ingen annan!


Nå.

En ny dag, ett nytt blogginlägg.
Har märkt att jag tänker mer på att blogga nu när man glömt dagboken hemma och allt. Grattis världen. Ni blir inte av med mig.

Så, vad nu då? Vad ska jag nu börja tjata om? (känns som jag alltid tjatar om någonting).
Jo, jag är ledig tills den 20:e, vilket är svingôtt. Sen kommer Björn hit på Lördag också, vilket också är gôtt. Blir till att släpa runt honom på stan, kolla film/tv, hänga och en massa annat chill. Jag har också massor med tid över till tv-tittandet (trots det har jag hittills bara sett på en sak idag, och det var The Dudesons-filmen, som by the way är ganska underhållande, faktiskt, om man sett The Dudesons in America).

På tal om tv ("Nej!", tänker ni. "Jag som trodde hon hade glömt bort tv:n, för en gångs skull..." Muahaha, säger jag till er):
- Har bara 2 avsnitt kvar av Criminal Minds att kolla på, sen är jag äntligen ikapp. Börjar igen gör det dock inte förns i mitten av månaden, dessvärre... Får la underhålla mig med lite "favoriter i repris" tills dess, antar jag.
- Eftersom jag basically har betat av Criminal Minds, så blir det till att tackla en ny serie nu, nämligen Smallville ("ny" är la egentligen inte ordet). Vill hinna kolla ikapp innan det börjar (om 2-3 veckor, om jag inte missminner mig), vilket inte lär vara direkt svårt, eftersom det bara handlar om roughly en säsong. Så länge jag inte blir distraherad av andra serier *host* FlashForward, Heroes, Dexter, The Big Bang Theory, Voyager *host* så ska det nog gå bra.
- På tal om att vara distraherad av andra serier så ska jag försöka att hålla mig till en serie åt gången (i alla fall med serierna jag seriöst försöker komma ikapp). Undantag är dock när nya avsnitt släpps (och att kolla på ett enstaka avsnitt av någonting annat, lite då och då, för att stilla begäret).

By the way: Jag har märkt att jag inte märkt av i stort sett några kommentarer här på bloggen. What's up with that? Jag kan ju se i statistiken att ni är inne och läser, så ta tummen ur röven och lägg en kommentar också någon gång. Räds icke, dock. Det behöver inte vara någon fantastisk, inspirerande, Shakespeare-influerad dikt i hexameter . Det räcker med någonting enkelt. Jag är en väldigt minimalistisk människa, som de som känner mig vet mycket väl *host, host*.

Ja visst ja. För att leda er bort från tvserier och kritik riktad mot er, mina kära läsare (läs: Örebroare): Jag var på stan idag (jag vet. Jag är seriöst fancy). Väl där hittade jag en mängd random välbehövda artiklar att inhandla, så som en extra kudde, nytt puder till mitt vedervärdiga ansikte, en smörkniv (för att bre på foundation?), tre random nummer av X-men, Donnie Darko på dvd och någon samlings-dvd med fyra sci-fi-filmer, vilka lät som riktiga katastroffilmer, i ordets sanna mening, det vill säga, vilket lockade mig stort. Ja, jag gillar hemskheter. Jag är en hemsk människa. Jag gillar att se när jättevågen sveper in över Manhattan i The Day After Tomorrow, när Titanic går itu och när miljoner människor dör i Deep Impact.

Jaja. Nu ska jag ägna mig åt vettigare saker (läs: hänga på internet en stund, för att sedan drunkna i tvserier).

Shu Bree.
//Johanna, ingen annan.

Rubrik, Fonetik, Studentrum och Flum.

"Forgotten my way home. Forgotten everything that I know. Everyday a false start, and it burns my heart"

Ok, så det är jobbigt att flytta hela tiden, you get the point, men nu sitter jag i alla fall här i mitt nya studentrum! Det må inte vara det mest fancy rummet på Jorden (och korridoren må lukta lite rökigt från och till), men här kommer jag nog kunna vistas tills jag lyckas skaffa eget.

Så, då sitter jag nu här och börjar stressplugga inför Onsdagens tenta. Det är Fonetiktentan som blev uppskjuten från förra terminen. Visst kändes det bra då, jag menar "Shit, jag kommer ha en hel månad på mig att bara traggla fonetik!". Ja, hej du. Criminal Minds tog prio över fonetisk transkribering, och nu sitter jag här. Fan, nu sitter jag ju här! Sitter och bloggar när jag borde plugga!... Äh, who cares? Jag kommer ändå att klara tentan i slutändan, som jag alltid gör. Tacka Gud för mitt bildliga minne.

Asså, jag har inte pratat med någon av de andra som bor här i min korridor ännu, men man får la se om man kanske säger hej någon dag. Pratade dock med vår skittrevliga studentvärd förut! Han kom och knackade på, och han verkade verkligen vara en riktigt reko kille. Alltid nice med folk att tänka "Hey, dig känner jag igen!", när man basically är ny i stan (well, egentligen inte särskilt ny, men you get my point).

Annars är det inte mycket... Eller jo, egentligen, med tentan och allt. Ska på en recap-föreläsning vid 10.15 imorgon. Först var jag rädd att jag skulle komma i säng samma tid som idag, vilket var runt 06.00 (vilket var underbart för en med klockan ställd på 07.05), men considering att jag basically inte har sovit på två dagar så lär jag nog fan somna innan 05.00 för första gången på 2 veckor! Den du!
Jaja, nu antar jag att jag borde återgå till pluggandet... Eeeeeller bara råka slinta in på Facebook lite snabbt?... Jaja, jag är i alla fall officiellt out of here for now.

//Johanna, ingen annan.

Säsongsuppehåll.

Samtidigt som mitt komiskt långa jullov började, så startade denna bloggs säsongsuppehåll. Denna oförutsedda incident är på grund av/tack vare television. Jag har helt enkelt haft fullt upp med att kolla ikapp Criminal Minds, vilket är enormt viktiga saker. Jag är dock snart färdig, men då börjar ju säsongen igen, som tur är. 

På tal om säsongsstarter så håller jag koll på följande serier:
Criminal Minds (del 2 av säsong 6)
Criminal Minds: Suspect Behaviour (seriepremiär, till och med)
Smallville (del 2 av säsong 10, även känt som "The Final Season", dessvärre)
Grey's Anatomy (del 2 av säsong 7)
Glee (del 2 av säsong 2)

Jag vet dock inte om jag hinner kolla ikapp Smallville innan det börjar igen. Jag ligger ca en säsong efter, på grund av LOST, Glee och gamla godingar i repris. Ska försöka ta mig tid att kolla ikapp Smallville nu mellan 12:e och 20:e (då jag är ledig), men jag kanske hindras av Criminal Minds (beroende på om jag hunnit kolla ikapp tills dess), Heroes (köpte säsong 1 på dvd, och planerar att börja kolla ASAP), Dexter (samma som med Heroes) och LOST (jag fick säsong 2-5 i julklapp. Enough said).

Som ni märker så är min värld, precis som alltid annars, väldigt fokuserad på diverse tvserier. Känner dock att jag måste ta tag i tentaplugget nu också. Jag har fonetiktenta på Onsdag, då lärarna beslöt sig för att flytta sista tentan för kursen till 2011. Min nya kurs börjar inte förns den 20:e. Det ger mig en nice lucka i schemat då jag kan spendera 8 hela dagar framför awesome tvserier. Hur många timmar jag kommer att sova, det återstår att se. Jag får nog också köpa mat på McDonalds/Subway varje dag, så mycket har jag att kolla på. Livet är bra härligt ibland.

En sista sak om tvserier jag tittar på/ska titta på: Jag blev för 30 minuter sedan intresserad i en ny serie, som jag i skrivande stund sitter och laddar ner. FlashForward heter den, och är baserad på en bok med samma namn. Det handlar tydligen om en mass-blackout världen över, som varar i 137 sekunder, där folk ser vad som kommer att ske i framtiden (29:e April, 2010, för att vara specifik). Anledningen att jag ens kom in på seriens Wikipedia-sida var att Dominic Monaghan är med (har dock hört talas om den tidigare), men det som fick mig att fastna var överblicken av handlingen. Lät awesome, enligt mig. Enda problemet är att serien är nedlagt, så den har bara 22 avsnitt (och förmodligen ett cliffhanger-slut), men serien låter ändå ganska värd. Jag slipper i alla fall oroa mig över att serien ska bli långlivad (då menar jag typ Smallville-långlivad).



------------------------------------

Annars har det inte hänt mycket i mitt liv... Eller jo, det har det visst, men jag funderar på att sluta skriva om sånna tråkigheter i bloggen. Lär nog skifta fokus till andra saker (läs: tvserier). Jag får se, helt enkelt.

Holla.
//Johanna, ingen annan.

Tentaplugg... Eller?

Det känns hundra procent totalknäppt!
Vi har en tenta imorgon, men ingen vet exakt vad den går ut på, och det verkar inte finnas någonting att plugga på.
Word has it att det blir att skriva en sammanfattning av en text, vilket inte vore helt konstigt då det är detta vi har ägnat oss åt under alla dessa veckor. Samtidigt har vi haft lite terminologi och sånt, så jag hoppas att den kunskapen inte kommer testar imorgon, för då går det nog inte så jättebra för mig, nej.
Men men, om det är en sammanfattning som är hela provet, då har jag ingenting att oroa mig för. Hoppas bara att så är fallet, för det skulle betyda att jag inte behöver oroa mig för att sista minuten-plugga långt in på småtimmarna.
Oh well, det får bli som det blir. Ska dock, för säkerhets skull, kolla igenom allting en gång till, och leta efter någonting värt att plugga på... Eller så kanske jag kollar på någon värd tv-serie? Jag måste nog säga att det låter lite mer värt.

//Johanna, ingen annan.

4 spårvagnar och 1 ärende

Vaknade med ett ryck klockan 10.33. Kan det ha varit för att jag kände på mig att någonting var fel? Var det mitt spindelsinne som gjorde sig hört? Var det så att jag ställt väckarklockan? Hur som haver så kastade jag mig utan vidare eftertanke in i duschen, där jag lät förvirringen spolas bort.
Väl ute ur badrummet möts jag av kyliga arktiska vindar som försöker sitt bästa att ge mig permanenta frostskador, men jag ignorerar smärtan, som den sansade före detta Kirunabon jag är, och klädde raskt på mig.
Efter detta satt jag en stund på min säng och stirrade fundersamt ut genom fönstret, och försökte se svår ut. Men, det fanns inte mycket tid för det, för jag var tvungen att rusa ner till Spårvagnen, eller Dödens Fordon som de också kallas, för att jag hade ett brådskande ärende som behövde uträttas. Till min fasa märker jag, när jag endast har 30 sekunder kvar till hållplatsen, att jag i all hast hade glömt mitt livsviktiga Spårvagnskort hemma. Snabbare än Usain Bolt var jag innanför porten igen, drog fram kortet ur väskan, och sprintade ut ur huset, medan det exploderade bakom mig. Självklart vände jag mig inte om och kollade på explosionen.
Med 4 minuter till godo nådde jag mitt slutmål, för att sedan mötas av ännu en smärre katastrof: Jag hade glömt ta ut pengarna jag behövde för att kunna uträtta mitt viktiga ärende! Jag piskar huvudet åt sidan, i riktning mot ICA, och min blick zoomar in på en bankomat. Snabb som Thors blixtar är jag där och tillbaka, lagom i tid att hinna stå triumfant på en bänk vid hållplatsen och spela Rocky-musiken, samtidigt som jag hoppade upp och ner med nävarna i skyn och skrek: "Yes! YEEES!".
Efter det följde en intensiv halvtimme av spårvagnsbyten och en actionladdad busstur, när jag sedan hoppar av ute i ingenmansland, för att slutligen slutföra det slutgiltiga, livsviktiga ärendet.
Där blev jag stående med mina tankar i 20 minuter, tills jag insåg att någonting inte stod rätt till. Jag kollade till höger, och jag kollade till vänster. Ingen såg på. Med en kvick rörelse har jag fingret på knappen med den gröna luren, och slår nummret. "Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället". Nej, så långt som jag kommit nu så var jag inte beredd att ge upp ännu. Slår numret ännu en gång, och medan en ensam svettdroppe rinner sakta ner för min panna så hör jag en röst, och sen kommer min affärspartner till vår mötesplats. Det smusslades med pengar, och varor utbyttes. Sedan flydde jag kvickt på en buss som lägligt åkte förbi.
Den varma tryggheten och det tysta hummandet av kollektivtrafik lugnade snabbt ner mig, efter denna intensiva förmiddag, och jag var ännu en gång ensam med mina tankar. "Äntligen är det slut", tänkte jag lättad, när tanten framför mig vänder sig om, kollar mig rakt i ögonen med en mordisk blick, och viskar likt ett blodtörstig rovdjur "Eller är det?".

True story.


//Johanna, ingen annan.

Läsare? Plural?


//Johanna, ingen annan (postar statistik för att skryta om hur få läsare ens blogg har)

Mat, torrents och sovmorgonar.

Mat: Gjorde nyss typ 1 kg röd Julpotatis (såhär 1 månad innan och allt), och sitter just nu och avnjuter detta. Vill dock påpeka att maten faktiskt innehåller 3 ingredienser: Potatis, salt och smör. Den du, jag har börjat bli fancy.

Torrents: Har värdens kanske just nu största dilemma. Ladda ner Glee eller LOST? Varje avsnitt tar runt 5 timmar att ladda ner, och under den tiden vill man helst inte vara ute på internet, för då är ju det asslött, så då måste man hitta på någonting att göra sålänge.
Hur som haver. LOST är liksom bara gamla repriser, och mamma kommer ner med min LOST-box på Fredag, men jag känner att jag behöver min dagliga dos av LOST.
Glee, on the other hand, är nya avsnitt, och jag menar, Glee är jävligt "feel good", till skillnad från LOST, vilket jag kanske behöver just nu med alla tentor och allt lägenhetsfixande?
Jaja, just nu står i alla fall Glee-torrenten på, men jag kommer säkert att flippa fram och tillbaka mellan de två, och så slutar det med att jag har varken eller i kväll... Eller så kanske jag sätter på någon äckligt lång film (Gamla Titanic är ju 4 timmar), och så kanske jag har både LOST och Glee sen!

Sovmorgonar: Tog mig en rejäl (och då menar jag koma-rejäl) sovmorgon idag, när jag ändå hade chansen. Somnade runt 00.30-01.00, och vaknade någon gång vid 8-9 tiden när Annika och Axa gick (de jag bor med just nu). Somnade dock snabbt om, och vaknade igen någon gång runt 11-12 (tror jag). Sen låg jag bara och softade i sängen i typ 2 timmar. Det är sånt jag lever för.

Dagens musiktips: "All the arms around you" - Halloween Alaska.
"I was only getting dressed. Now im gettin dissaffected and you're the brother and the beast. You're the friend i knew the best."
En sjukt bra, men ännu en (som tydligen med merparten av min musik) så är låten relativt deprimerande. Men men, jag tycker att den går att lyssna på även när man är glad (precis som Keane). Måste dock säga att början på låten är lite seg. Det är inte förns "All the arms around you now" kommer in som det blir riktigt, riktigt bra, vilket är typ 30 sekunder från slutet. Fast man lär sig älska resten av låten också, tycker jag.
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=XBbuqoJkm2A

Dagens Keane-låt: "Snowed Under".
"We love to think about the way things were, but the time has come and I'm glad it's over. I don't know why I waste my time getting snowed under with the things you say, when I open my eyes and it's a lovely day."
Hör och häpna, denna låt handlar inte om krig eller förlorad kärlek. Inte nog med att soundet är glatt (in my opinion), texten är också ganska glad. Det handlar, över lag (enligt mig), om att inte haka upp sig på vad andra tycker och att inte dras ner i ett mörkt hål av andra människors olycka.
Den absolut första (och hittills en av de enda) Keane-låtarna jag fastnat för som inte finns med på något av deras tre stora studioalbum (Hopes and Fears, Under the Iron Sea och Perfect Symmetry).
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=wv_9nNjmjEM
Spotify: Keane – Snowed Under

Det får nog vara allt för detta inlägg, tror jag.

//Johanna, ingen annan.

För att det fanns för få vackra bilder i denna blogg



Who are you to complain when nothing's wrong?

Jag har det bra (här bak i bussen?), så jag ska försöka sluta låta så gnällig när jag skriver.
Det var en allmän upplysning.
Nu till saken.

Som ni kanske minns från förra inlägget så ska jag försöka motstå frestelsen av att bara enkelt stolpa upp vad jag har gjort sen sist.

Nej fan, det är som koffein, nikotin och amfetamin för mig.

- Har skrivit färdigt hemtentejäveln, som jag så vackert döpte den. Hoppas att det inte blir några strul och så med källförteckningen bara, för det var en massa riktlinjer och skit som var praktiskt taget omöjliga att följa.
- Fick reda på att jag fått godkänt på ännu en tenta. Hittills har jag faktiskt inte bommat en enda tenta (peppar, peppar).
- Letar lägenhet för fullt, som vanligt.
- Har börjat (från tips och inbjudan av Bond) använda webläsaren RockMelt. Den är grym för oss Facebook-addicts och Twitter-oholics.
- Kollade just på Harry Potter and the Order of the Phoenix, lite sådär spontant. Hade ingenting att göra, för skolan slutade extra tidigt (läs: varade i 10 minuter). Egentligen borde jag sova, då jag somnade 04.30 och gick upp 08.45, men man vill ju kunna sova i natt. Jaja, det som inte dödar, det härdar, har jag hört.

Men men, om jag ska gå över till någonting lite mer random istället, och få slut på det där "idag gjorde jag"-krafset då.

Musiktips"The Frog Prince"Keane.
"All promises broken. Feed your people or lose your throne, and forfeit your whole kingdom. I'd sooner lose it than still live in it alone"
Till skillnad från majoriteten av Keane's låtar så är "The Frog Prince" inte överdrivet deprimerande. Visst, den handlar om någon som förändrats, blivit bitter och på ett vis förlorat allt, men det låter väldigt up-beat och glad (lite som "Again and Again").
Saken med denna låt är att jag, trots min självutnämnda titel som rabiat Keane-fan, inte hade fastnat för den här låten över huvud taget, förns för några veckor sedan. Har alltid varit en av de få låtarna som jag endast lyssnat på runt 5 gånger, högst, jämfört med alla andra låtar, som jag har lyssnat på konstant (och då menar jag konstant) i runt 5 år. Men men, huvudsaken är att jag nu funnit den här pärlan (tillsammans med "Try Again"), vilket jag är evigt tacksam för, trots att det var lite sent för ett inbitet fan, måste jag säga.
Jaja, vad jag menar är då att ni ska (inte borde, utan ska) lyssna på denna låt.

That's it, folks!

(Note: rubriken ("Who are you to complain when nothing's wrong?") är taget från Musikkollektivet's låt "Who are you". Den är awesome. 'Nuf said)

Vänta, en sista grej (bara för att den är så fin):
"I think you know, because it's old news. The people you love are hard to find" - "Broken Toy", Keane.

//Johanna, ingen annan

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0